I'm tryin' so hard, but I still don't get it...


Jag försöker vara överallt, jag försöker använda alla dygnets 24timmar till värdefullt, men det funkar inte, snart går jag sönder...

Jag kan inte sova på nätterna, stressar upp mig över det ena och det andra... går någonting fel bryter jag ihop, försöker att kombinera jobbet, vännerna, träning, pojkvännen, hålla ordning hemma, hinna med min förbannade vanliga, stora blogg som måste uppdateras med jämna mellanrum. Försöker få ut så mycket som möjligt ur en kropp som snart kollapsar av eländet.

Igår såg jag fram emot att få komma hem från jobbet och bara gosa in mig i älsklings varma kramar, men nej, han hade annat för sig, i två veckors tid har han haft bättre saker för sig än att vara med mig. SÄG FÖR I HELVETTE INTE att jag är det bästa som finns om du inte menar det...
Denna motgång, i samband med att jag inte får några pengar förän om fleraveckor fick mig att bryta ihop totalt.
Grät på bussen hem, kommer hem och fortsätter gråta, tills jag snörvlande lyckas somna i en pöl av mina egna tårar, Fattar han inte hur ledsen jag är? Jag grät konstant från kvart över nio till två-tre tiden på natten när jag äntligen lyckades somna.

Fick ett sms av honom där det stod att han förstod hur jag kände mig, och att han betett sig dåligt. HALLÅ? Det enda jag ville var att han skulle avlägga en timme av sin dyrbara tid till att komma och kanske ge mig en kram, eller se en film eller bara vara, jag vill ju bara vara nära...
Jag är så rädd för ensamheten, jag har aldrig varit ensam, jag har blivit vald sist, men aldrig inte blivit vald alls.
Men hos honom vill jag vara först. Jag vill blotta jaget, Öppna mitt sargade hjärta och skrika "HÄR TITTA VAD DU HAR GJORT"
Men jag gör det inte, så många har slitet det hjärtat i bitar tidigare, mosat det och smulat ner det i små,små glittriga smulor, vissa så små att dom blåst iväg med vinden.

Jag är rädd att han inte ska kunna hantera mig, att jag ska skrämma honom med det som är det riktiga Jaget. Det som finns inuti hålls fast, bakom lås och bomm, Ett gammalt fallfärdigt ruckel med lite ny målarfärg och nymålad dörr. Men insidan är fortfarande rutten, förmultnad, bränd och illa tilltygad.

Snälla säg till mig vad jag gör för fel...


Kommentarer

Ventilera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0