I Just Have to Let Go...
Sakta
Släppa taget
Fångar du mig
om jag faller
Eller
Tar du ett steg
Åt sidan
I sista sekund
Jag vågar inte
Falla
Vågar inte ta steget
Vet inte
Om någon
Tar emot
Jag måste se dig
Stå där
När jag kikar över kanten
vill jag se dig
Stå i avgrunden
Ropa till mig
Att hoppa
Med utsräckta armar
Fast besluten
Att fånga mig.
I still get hurt, but I try so hard...
Jag försöker verkligen, men ibland går det inte...
Skulle inte du sova tidigt ikväll? Bara undrar, jag vet att du inte läser dethär... men jag skriver det bara för migsjälv...
Jag ställer frågorna som inte kommer över mina läppar... varför känns det som att ni alltid gaddar ihop er mot mig för? Du kanske inte gör det, men hon har en baktanke... så fort hon inte kan vara med honom så tar hon dig och du följer som en hundvalp... oavsett vad du bestämt. Det gör mig otroligt besviken...
Dels för att hon hade känslor för dig, hon sa det till mig... jag fick inte ha det för det var fel, men hon fick... hon berättade det för mig, för hon var min bästa vän. Det blev en miss i planeringen när hon sedan började få känslor för honom. Att du ville ha mig och inte henne måste ha gjort otroligt ont, det hoppas jag iallafall.
För det gör ont i mig, att veta att hon faktiskt kan ha kvar någon sorts känslor...
I'm a strange lady...
Jag läste nyss igenom mina blogg-inlägg... jag skriver nästan bara när jag är ledsen över min pojkvän, och det får ju honom att se ut som en skit... jag är inte svartsjuk av mig... men hon, hans ex... jag kan bara inte, jag är livrädd att förlora honom, han betyder så mycket, han är så mycket kärlek för mig, hur fan ska jag förklara det, det går inte med ord... tidigare har jag nog vart kär i själva föreställningen av kärlek... om att leva lycklig i alla sina dagar, men det går inte med någon som man inte älskar, man bara intalar sigsjälv att det är kärlek, fast det inte är det... Nu är det kärlek, på riktigt... jag har försökt känna... men det är första gången jag känner mig såhär rädd och svartsjuk och det känns som att jag vill gömma mig i ett skal, men ändå som att jag vill att han ska veta precis ALLT. Jag vill veta allt om honom... precis allt...
Jag vill att han ska lita på mig, jag vill lita på honom, och jag försöker verkligen. Men jag har svårt för att lita på människor, väldigt svårt. Hoppas bara att jag lär mig att det inte är farligt. Han säger ju att han inte vill förlora mig heller... då skulle han väl inte göra något som han ångrar?
Nu tjatar jag ju om honom igen, men det är för att han är allt... nästan...
