Deeper & deeper she fall...


Besvikelsen sköljer än en gång över mig, jag finns inte ens...

Jag trodde att någon älskade mig, att jag var den som kom först. Eller i alla fall tvåa. Men jag var inte ens det, jag var inte trea heller, jag ligger längst ner på listan över viktiga saker.
Trodde du att du kunde ljuga mig rätt upp i ansiktet? Att jag inte skulle genomskåda lögnen?
Jag är inte dum.

Kanske inte var så bra att hon avslöjade allt på facebook, då du berättade något helt annat åt mig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Han lovade, att i helgen skulle han vara hos mig, sova med mig. Men plötsligt kom massa saker emellan. Saker som jag inte ens fick veta.
Det gör ont i mig och jag går sönder.

My life is like a rollercoaster-ride...


Min älskling är bäst i världen... måste jag bara börja med...

Sen är väl allt mest skit, någon som lovat något jätte viktigt, en någon som är en väldigt nära vän. En sån som man trodde att man kunde lita på... kanske man är för blåögd?
Jag vet ingenting längre, kan du inte bara inse allvaret i situationen och vara ärlig, istället för att komma med massor av skitdåliga ursäkter.
Just nu känns det som att hela min värld rasar samman, hade du bara kunnat hålla det du lovar så hade det inte varit så. Vill inte att vår vänskap ska dö ut, men det kommer den att göra. För jag vill inte ha vänner som får mig att må såhär, som ger mig en stress som jag inte trodde att jag kunde känna. Den här sortens stress är ny för mig, något som gör så ont, jag vet inte hur jag ska hantera det... om någon människa kan hjälpa mig så snälla hjälp, nu BER JAG OM HJÄLP!

Imorgon ska jag ringa min farmor, för att prata om mina känslor, för hon är den person i hela världen som jag litar allra mest på, sen tar jag det materiella snacket med pappa, för han är den enda som kan lösa det... och det rör ju faktiskt honom lite också då han egentligen ör lite inblandad...

Sen, tack S, för att du alltid pushar mig, du får mig att tänka klart i dom svåraste situationerna.

Please do something before it's to late...


Det är ingenting som är rätt... eller är det jag som är fel...

Det har börjat gå upp för mig nu att när ni inte har något viktigare för er så funkar jag, när det är något ni behöver som jag kan tillföra.
Jag pallar fan inte att vara någon som bara är jobbig och inte har något att komma med, vad är man för vän om man inte kan offra sig EN ENDASTE GÅNG och göra något som man kanske inte är sådära jättesugen på att göra. Jag gör det hela tiden, jag försöker vara alla till lags så gott jag kan.
Kostar det så jävla mycket att försöka iallafall.
Snacka om svek, tror att våran vänskap är på vippen att dö ut, för jag gillar inte det du har blivit.

RSS 2.0