Here I go again on my own...
Än en gång, lämnad ensam, bortglömd...
Det är så det känns iallafall, har fått förklaringen till varför alla bara skitit högaktningsfullt i mig de senaste dagarna, men jag tycker inte att deras ursäkter duger. Jag vill inte vara någon som man bara pratar med i mån av tid. För det är så ni behandlar mig, ser ni inte det?
Jag sitter och väntar hela dagarna, ibland helt i onödan, ibland för att umgås 30 minuter och ibland för att någon ska komma hit och äta och sedan göra något annat... men jag tar det, jag bara är och finner mig i det. För det är den lilla tiden av o-ensamhet som behövs, men öndå känner jag mig övergiven...
Jag orkar snart inte mera.
Snart går jag sönder.
Det är så det känns iallafall, har fått förklaringen till varför alla bara skitit högaktningsfullt i mig de senaste dagarna, men jag tycker inte att deras ursäkter duger. Jag vill inte vara någon som man bara pratar med i mån av tid. För det är så ni behandlar mig, ser ni inte det?
Jag sitter och väntar hela dagarna, ibland helt i onödan, ibland för att umgås 30 minuter och ibland för att någon ska komma hit och äta och sedan göra något annat... men jag tar det, jag bara är och finner mig i det. För det är den lilla tiden av o-ensamhet som behövs, men öndå känner jag mig övergiven...
Jag orkar snart inte mera.
Snart går jag sönder.
The drama-queen ?
Är det bara jag som överreagerar, eller vill dom inte ha mig...
Jag sitter ensam, jag är färdig, jag har tråkigt.
Får än en gång veta att han är med dom, med min bästa vän och hennes pojkvän, jag får inga sms, när jag ringer henne så är hon kort, vill bara lägga på.
Ni behöver inte umgås med mig, ni behöver inte låtsas att ni bryr er om mig eller att ni vill ha mig, jag vet när jag inte är välkommen.
Jag funderar på att bara skita i allt nu, bara låta er gå, kapa kontakten med dom. Det är det enda sättet för mig att inte bli helt sårad, men jag är rädd för att i slutet stå helt ensam.
Det känns som att jag tvingar mig på. Jag vill inte vara en död-vikt som bara är där.
Jag sitter ensam, jag är färdig, jag har tråkigt.
Får än en gång veta att han är med dom, med min bästa vän och hennes pojkvän, jag får inga sms, när jag ringer henne så är hon kort, vill bara lägga på.
Ni behöver inte umgås med mig, ni behöver inte låtsas att ni bryr er om mig eller att ni vill ha mig, jag vet när jag inte är välkommen.
Jag funderar på att bara skita i allt nu, bara låta er gå, kapa kontakten med dom. Det är det enda sättet för mig att inte bli helt sårad, men jag är rädd för att i slutet stå helt ensam.
Det känns som att jag tvingar mig på. Jag vill inte vara en död-vikt som bara är där.
Lars Winnerbäck - Fröken svår
Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg
Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ I allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om
Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår
Och du fick höra utav vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg
Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ I allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om
Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår
Och du fick höra utav vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt
A pollite woman don't speak whitout premission.
När jag än en gång finner migsjälv som andrahands val, det är inte något nytt för mig...
Varken när det gäller kärlek eller vänner...
Jag har alltid varit den som ringt och frågat om någon vill hitta på något, men inte tjatat. Jag vill inte störa någon, vill man inte ha med mig så får man väl finna sig i det...
Mina pojkvänner (har haft endel) har alltid valt annat framför mig, det har alltid vart bilar eller kompisar eller grabb-heger eller resor... det är bara en som behandlat mig som en gudinna, så som jag vill bli behandlad, jag vill sättas högst upp på en pedisdal och sitta där med näsan i vädret. JAG ÄR SÅN OKEY!
Min första "riktiga pojkvän" som jag var tillsammans med typ två år, han hade alltid massor att göra med sina bilar, och sina kompisar, jag satt och väntade på honom hela dagarna och tappade helt fästet om mina egna vänner, eftersom att jag bara väntade på honom, ibland förgäves och blev sittande ensam hela dagarna. Kanske ska nämna att han heller inte ville träffa mina vänner.
Min senaste, han hade också massor i görningen, det var party-helger som jag inte var välkommen på, det var bara "grabbarna" som skulle vara där... ja och deras flickvänner fick man veta i efterhand.
Han den enda då? Han som plaserade mig högst upp, han tog med mig överallt, han träffade mina vänner jag träffade hans, gjorde allt tillsammans... han dyrkade mig... vi var tillsammans i tre veckor... jag gjorde misstaget att raka av mig håret, då kunde han inte visa upp mig mera...
Över till vad som får mig att skriva dethär, jag känner mig bortglömd, jag känner mig åsidosatt... det känns som att jag är allas andrahandsval.
Min nya älskling(låter som att det är en förbrukningsvara men det är nog jag som är det) ska göra något med sin pappa, helt förståeligt, en som ska vara en av mina bästa vänner säger att jag ska höra av mig om jag vill hitta på något, jag skickar flera sms och får inget svar, jag ringer och hon säöger att hon är barnvakt och inte har tid att prata plus att heennes pojkvän är där.
Får sedan ett sms av pojkvännen där det står att han är med dom.
Besvikelse?
Alltså, det är ju inte som att han var hos någon människa som jag inte skulle kunna tänka mig att umgås med?
Det är dessutom gångavstånd från mig till dom...
Alltså ingen som behövde hämta mig, eller buss som var tvungen att passas...
Som sagt, jag är någon som kan sättas åt sidan och sedan plockas fram när det passar...
Jag är uppfostrad så, att stå bredvid och hålla käften, inte prata förrän jag blir tilltalad. Det kanske är därför som jag behöver skriva, skrivandet håller mig vid liv.
En väluppfostrad kvinna tiger.
Varken när det gäller kärlek eller vänner...
Jag har alltid varit den som ringt och frågat om någon vill hitta på något, men inte tjatat. Jag vill inte störa någon, vill man inte ha med mig så får man väl finna sig i det...
Mina pojkvänner (har haft endel) har alltid valt annat framför mig, det har alltid vart bilar eller kompisar eller grabb-heger eller resor... det är bara en som behandlat mig som en gudinna, så som jag vill bli behandlad, jag vill sättas högst upp på en pedisdal och sitta där med näsan i vädret. JAG ÄR SÅN OKEY!
Min första "riktiga pojkvän" som jag var tillsammans med typ två år, han hade alltid massor att göra med sina bilar, och sina kompisar, jag satt och väntade på honom hela dagarna och tappade helt fästet om mina egna vänner, eftersom att jag bara väntade på honom, ibland förgäves och blev sittande ensam hela dagarna. Kanske ska nämna att han heller inte ville träffa mina vänner.
Min senaste, han hade också massor i görningen, det var party-helger som jag inte var välkommen på, det var bara "grabbarna" som skulle vara där... ja och deras flickvänner fick man veta i efterhand.
Han den enda då? Han som plaserade mig högst upp, han tog med mig överallt, han träffade mina vänner jag träffade hans, gjorde allt tillsammans... han dyrkade mig... vi var tillsammans i tre veckor... jag gjorde misstaget att raka av mig håret, då kunde han inte visa upp mig mera...
Över till vad som får mig att skriva dethär, jag känner mig bortglömd, jag känner mig åsidosatt... det känns som att jag är allas andrahandsval.
Min nya älskling(låter som att det är en förbrukningsvara men det är nog jag som är det) ska göra något med sin pappa, helt förståeligt, en som ska vara en av mina bästa vänner säger att jag ska höra av mig om jag vill hitta på något, jag skickar flera sms och får inget svar, jag ringer och hon säöger att hon är barnvakt och inte har tid att prata plus att heennes pojkvän är där.
Får sedan ett sms av pojkvännen där det står att han är med dom.
Besvikelse?
Alltså, det är ju inte som att han var hos någon människa som jag inte skulle kunna tänka mig att umgås med?
Det är dessutom gångavstånd från mig till dom...
Alltså ingen som behövde hämta mig, eller buss som var tvungen att passas...
Som sagt, jag är någon som kan sättas åt sidan och sedan plockas fram när det passar...
Jag är uppfostrad så, att stå bredvid och hålla käften, inte prata förrän jag blir tilltalad. Det kanske är därför som jag behöver skriva, skrivandet håller mig vid liv.
En väluppfostrad kvinna tiger.
I was gone for to long...
Jag har vart borta i nästan tre veckor, och då har jag verkligen vart borta...
Jag har varit så instängd i migsjälv att jag helt gett upp denn vanliga världen, jag har förkastat räkningar och hyran. Jag är så instängd att jag inte går ut. Jag har fått en symaskin, den är min bästa vän.
Min sötnos är numera uppgraderad till älskling... jag vet inte hur det gick till om jag ska vara allvarlig.
Men det har tagit en hel del på energin att smälta hela handlingen...
Jag har varit så instängd i migsjälv att jag helt gett upp denn vanliga världen, jag har förkastat räkningar och hyran. Jag är så instängd att jag inte går ut. Jag har fått en symaskin, den är min bästa vän.
Min sötnos är numera uppgraderad till älskling... jag vet inte hur det gick till om jag ska vara allvarlig.
Men det har tagit en hel del på energin att smälta hela handlingen...
Jag vill ha pengar så att jag kan köpa dukar, jag ska måla en tavla till mitt ex, som ett avslut eller något...
Lonley snowflakes are the coldest...
Du finns kvar
Frusen i tiden
Föralltid 19år
Det kommer finnas dagar
Dagar då solen lyser starkt
Dagar när vi ska vandra
Barfota längst världens alla gator
Frusen i tiden
Höst och vinter i mig
Du finns kvar
Hjärta, minne
Fångad i evig sommar
Är du
Men alltid
Andra november
Hos mig.
Frusen i tiden
Föralltid 19år
Det kommer finnas dagar
Dagar då solen lyser starkt
Dagar när vi ska vandra
Barfota längst världens alla gator
Frusen i tiden
Höst och vinter i mig
Du finns kvar
Hjärta, minne
Fångad i evig sommar
Är du
Men alltid
Andra november
Hos mig.
Give me myself back!
Jag vet inte vad som händer, plötsligt hör man en låt och allt känns som vanligt...
Låten "dom som försvann" med kent är en av många favoritlåtar jag har, musik betyder mycket för mig... jag är en väldigt känslosam och kreativ person, men under året med mitt ex är det sidor hos mig som dött ut och jag blev en praktiker, precis som honom.
Så påverkad man kan bli av en annan människa...
Just nu vill jag bara ha tillbaka den jag var, den jag är. För om jag är någon annan, vem ska då vara jag?
Just idag, när jag hörde den speciella låten... det känns som om jag börjar komma tillbaka. Jag vill måla tavlor och skriva, att skriva har vart min terapi sen jag vet inte hur liten jag var... men jag älskar det.
Jag älskar att lyssna på hög musik och bara vara... JAG är påväg tillbaka!
Låten "dom som försvann" med kent är en av många favoritlåtar jag har, musik betyder mycket för mig... jag är en väldigt känslosam och kreativ person, men under året med mitt ex är det sidor hos mig som dött ut och jag blev en praktiker, precis som honom.
Så påverkad man kan bli av en annan människa...
Just nu vill jag bara ha tillbaka den jag var, den jag är. För om jag är någon annan, vem ska då vara jag?
Just idag, när jag hörde den speciella låten... det känns som om jag börjar komma tillbaka. Jag vill måla tavlor och skriva, att skriva har vart min terapi sen jag vet inte hur liten jag var... men jag älskar det.
Jag älskar att lyssna på hög musik och bara vara... JAG är påväg tillbaka!
This is it....
Jag vet inte vad som flyger i mig...
Jag måste samlamina tankar, samla ihop migsjälv igen känner jag.
Igår bröt jag ihop allt var bara åt helvete, tårarna verkade aldrig ta slut.
jag vet inte vad som händer med mig, men jag behöver någonting.
Imorrn eftermiddag åker jag till ett ställe där jag kan få ro.
Där min själ kan vila.
Jag måste samlamina tankar, samla ihop migsjälv igen känner jag.
Igår bröt jag ihop allt var bara åt helvete, tårarna verkade aldrig ta slut.
jag vet inte vad som händer med mig, men jag behöver någonting.
Imorrn eftermiddag åker jag till ett ställe där jag kan få ro.
Där min själ kan vila.
