Lonleyness...still...hurts...
Min ensamhet tär på mig och gör mig till ett vrak...
Jag vet att jag inte är helt ensam, jag vet att jag har vänner, jag har en familj som älskar mig. Men jag klarar inte av att vara ensam, det känns som att jag befinner mig i missär så fort jag är ensam. Jag blir vilsen när jag inte jobbar, blir som en fånge i mitt eget hem.
Vill lägga mig ner och dö, inte tänka på nånting. I ensamheten snurrar alla tankarna till ett tankemoln. Jag har en enorm dödslängtan som kryper sig närmare... Men jag är för feg, för rädd för det fysiska smärtan, fysisk smärta är min största skräck, den går inte att blockera och jag kan inte hantera det.
Psykisk smärta går hand i hand med mig, Kramar min hand när vi vandrar längst livet. Ibland outhärdlig, ibland som en lätt smekning längst ryggen. Men jag lever med den, jag har vant mig vid hans närvaro.
Just nu; Emotionellt kaos.
Jag vet att jag inte är helt ensam, jag vet att jag har vänner, jag har en familj som älskar mig. Men jag klarar inte av att vara ensam, det känns som att jag befinner mig i missär så fort jag är ensam. Jag blir vilsen när jag inte jobbar, blir som en fånge i mitt eget hem.
Vill lägga mig ner och dö, inte tänka på nånting. I ensamheten snurrar alla tankarna till ett tankemoln. Jag har en enorm dödslängtan som kryper sig närmare... Men jag är för feg, för rädd för det fysiska smärtan, fysisk smärta är min största skräck, den går inte att blockera och jag kan inte hantera det.
Psykisk smärta går hand i hand med mig, Kramar min hand när vi vandrar längst livet. Ibland outhärdlig, ibland som en lätt smekning längst ryggen. Men jag lever med den, jag har vant mig vid hans närvaro.
Just nu; Emotionellt kaos.
Kommentarer
Trackback
